Lycka!

Idag har det hänt! Izza är tillbaka! Helt oskadd!

Igår kväll fick vi tips på att någon hade sett Izza i närheten av där hon försvann. Lotta åkte dit och la ut varm mat för att locka dit henne. Lotta satt mitt i mörkret och väntade, för att se om hon kunde se henne. Men, nix, det gjorde hon inte. I morse åkte Lotta dit igen, la ut varm, kokt falukorv, nu på två ställen. Någon timme senare tittade Annika till matställerna och den ena va tom! Hon tog sej en sväng med bilen för att titta om hunden. Och tro det eller ej, men hon såg Izza, stannade bilen, satt kvar i den, klappade lite försiktigt på benet och till slut hoppade Izza in där! :-)

Gissa om jag blev förvånad, chockad och superglad då annika kom hem hit med henne! Man såg på Izza att hon va glad att va hemma. Alice blev också väldigt glad och det är så roligt att se att Alice är glad över henne! Och Izza är ju glad för Alice med. Hon är inte allt för nyfiken, men tittar till henne lite ibland! Det funkar så bra. :-)

Fick ett meddelande från gamla ägaren ikväll, och lyckan förvandlades med ens till oro. Oro över hur länge vi ska få vara hela, vi 4. Vi hör ju ihop.. Konstigt att man kan känna så för en hund efter så kort tid, men det är bara så rätt. Izza är hunden för oss.
Och vi är familjen för Izza. Hon är en helt annan hund här än inne hos sin gamla ägare.

Izza är dessutom nyduschad :-)

Ett stort Tack till alla er som tänkt på oss och Izza,
och tack för all hjälp!
Till och med, för oss, okända medmänniskor har visat att de brytt sig och erbjudit sin hjälp!
Vänner, det är bra att ha!